Jag får liksom ingen ordning på mitt liv
Tänker tillbaka, tittar igenom gamla inlägg och gud vad allt har förändrats. Förr gick det inte en dag utan att jag vaknade med ångest. Tänk att jag i stort sett klarat mig igenom detta, tack vare vänner, familj, psykologer och kuratorer. Allt känns så jäkla långt bort och om 12 dagar är jag 18, det känns som att livet börjar på riktigt nu. Godnatt maa deeaarz, jag hoppas inte mitt psyke har smittat av sig allt för mycket.
Kommentarer
Trackback
